Vitalis 2026: Från vad AI kan göra till hur AI faktiskt driftas

När vi ställde ut på Vitalis 2025 pratade vi mycket om vikten av on-prem, datakontroll och möjligheten att äga sin egen AI-infrastruktur. Då kretsade många samtal fortfarande framför allt kring funktionalitet: Vad kan AI göra? Hur mycket tid kan vi spara? Hur bra blir dokumentationen?

Ett år senare märkte vi en tydlig förändring.

På Vitalis 2026 fick vi betydligt fler frågor om hur AI faktiskt driftas.

Var processas informationen? Lämnar patientdata organisationens egen miljö? Vilka externa tjänster och modeller är lösningen beroende av? Delas information med tredje part? Och vad händer om organisationen i framtiden vill flytta hela lösningen till sin egen infrastruktur?

Det är frågor som vi tycker borde vara minst lika självklara som att fråga vilka funktioner en AI-lösning har.

Alla AI-lösningar är inte byggda på samma sätt

Två AI-tjänster kan se väldigt lika ut för användaren men vara fundamentalt olika under ytan.

En lösning kan vara beroende av externa AI-modeller, molntjänster eller andra tredjepartsleverantörer där information behöver skickas vidare för att tjänsten ska fungera. En annan kan vara byggd för att kunna köras inom organisationens egen kontrollerade miljö, där data och AI-infrastruktur kan hållas under organisationens kontroll.

Den skillnaden syns inte alltid i gränssnittet.

Därför tror vi att vårdgivare, kommuner och andra verksamheter som hanterar känslig information behöver bli ännu bättre på att skilja mellan vem som levererar AI-tjänsten och vem som faktiskt behandlar informationen bakom tjänsten.

Det räcker alltså inte alltid att fråga:

"Var lagras vår data?"

Man behöver också fråga:

"Var processas vår data, vilka system skickas den till och vilka tredje parter är involverade för att AI:n ska kunna göra sitt jobb?"

Det är en viktig skillnad.

AI-infrastruktur blir en strategisk fråga

För oss på Recnote har detta varit en grundprincip från början.

Vi tror att AI kommer bli en naturlig del av vårdens och den offentliga sektorns infrastruktur. När tekniken får en allt större roll i det dagliga arbetet blir det också viktigare att verksamheter kan fatta medvetna beslut kring data, drift, modeller och beroenden till externa aktörer.

Det handlar inte om att all AI nödvändigtvis måste driftas på samma sätt. Olika verksamheter har olika krav och förutsättningar.

Men verksamheten måste kunna förstå skillnaden.

Man ska veta var informationen tar vägen, vem som behandlar den och vilka beroenden som byggs in i lösningen.

Därför blev vi extra glada under Vitalis 2026.

Frågorna har förändrats.

Diskussionen handlar inte längre enbart om hur imponerande AI är eller hur många minuter den kan spara. Fler börjar titta under motorhuven och ställa frågor om arkitektur, datakontroll, tredjepartsberoenden och långsiktig kontroll över sin egen AI-infrastruktur.

Det tycker vi är ett väldigt positivt tecken på att marknaden mognar.

För nästa fas av AI i vården kommer inte bara handla om vad AI kan göra.

Den kommer i minst lika hög grad handla om hur vi väljer att bygga den.